Är nanopartiklar farliga?

Som om vi inte hade tillräckligt att oroa oss om med livsmedelstillsatser, läkemedel, giftmetaller och strålning, kan vi nu lägga till ännu ett orosmoment: nanopartiklar. Nanomaterial prisas ofta ha potential att revolutionera vårt industrisamhälle - allt från att möjliggöra produktion av krämiga vätskor som innehåller noll fett, till att förhöja smaker, ge ljusare färger, ge färre biverkningar, hålla mat fräsch längre, ge bättre konsistens osv. Det har rapporterats att nanoteknik redan används i livsmedel, läkemedel och kosmetika, men på grund av bristen på öppenhet om problem med nano är konkreta uppgifter svåra att hitta. 

På grund av sin ringa storlek kan nanopartiklar nå platser i kroppen dit större partiklar inte kan. Nanopartiklar i livsmedel, läkemedel eller förpackningar kan intas via förtäring, inandning eller hudpenetration. Vid förtäring kan partiklar i nanostorlek underlätta upptag i celler och tillåta dem att passera in i blod och lymfa där de cirkulerar genom kroppen och når potentiellt känsliga målställen såsom benmärg, lymfkörtlar, mjälte, hjärna, lever, och hjärta. Nanopartiklar som penetrerar huden kan distribueras genom kroppen via lymfatiska kanaler. Inhalerad nano har funnits agera på samma sätt som asbest och silikon i att det ackumuleras i lungan och orsakar inflammation. 

Nanopartiklar varierar i storlek, mellan 1 och 100 nanometer, nm. En nanometer är en miljarddels meter. Nanopartiklar kan också ha olika struktur och form. Några jämförelser:

• En DNA-sträng är knappt 10 nanometer på bredden.

• En röd blodkropp är cirka 7 000 nanometer i diameter.

• Ett hårstrå är cirka 80 000 nanometer brett.

"När det gäller hur människor påverkas av nanomaterial är kunskapen begränsad. Man kan inte utgå ifrån att kunskapen om ett ämne i större storlek även gäller för ett ämne i nanostorlek... [] ... nanopartiklar kan ta sig över blod-hjärnbarriären, det vill säga passera från blodet in i hjärnan, och de skulle också kunna bidra till att andra ämnen kan passera denna. Det finns några få studier över upptag av nanomaterial från mag-tarmkanalen, de flesta visar att nanomaterial tas upp i mag-tarmkanalen och försvinner snabbt därifrån. Nanomaterial kan ibland passera över olika membran i cellerna, och har bland annat återfunnits inne i de så kallade mitokondrierna i cellerna och i cellkärnan." (källa Livsmedelsverket)

En av de stora problemen med nanopartiklar är att när ett ämne reduceras till nanostorlek så kan ämnet bete sig helt annorlunda. Nanopartiklar kan finnas i både läkemedel, mat, vitamintillskott och i luften vi andas. 

Nanopartiklar är omöjliga att undvika om du äter förädlade livsmedel. Mer skrämmande och potentiellt mycket svårare att undvika, är det faktum att det finns en del experimentella jordbruksmetoder som använder nanopartiklar. Om du vill undvika nanopartiklar så gott det går; odla din egen mat, använd så få läkemedel som möjligt, köp ekologisk mat och ekologiska vitamintillskott, handla lokalt från småhandlare och undvik förädlade livsmedel (allt med en ingrediensförteckningen).

Det har även varit mycket omdiskuterat att många solskyddskrämer till barn innehåller titandioxid och zinkoxid i nanostorlek. Naturskyddsföreningen har understrukit att de ämnena som används i solkrämer inte är ofarliga för miljö och hälsa. Problemet, menar dem, med de farliga ämnena är att de sprids direkt i naturen när man badar, utan att de passerat ett reningsverk. Man uppmärksammar alltså faran för miljön, men hur går det för människan som får en långt högre koncentration av partiklarna i sig?

I vanlig ordning finns väldigt lite tillgänglig forskning kring de negativa effekterna av läkemedel som innehåller ämnen i nanostorlek.

Relaterade länkar:
Nano-foods
As You Sow
Nanofibrer kan vara lika farliga som asbest

Oetiskt att multimedicinera då cocktaileffekten inte går att utreda

Först 2001 uppmärksammades det av forskningsvärlden att intag av flera läkemedel samtidigt kan bjuda på extra biverkningar och överraskningar. 1+1= 3? skriver Karolinska institutet på sin hemsida om detta fenomen. Men skribenten på KI:s hemsida syftar faktiskt inte på effekt av läkemedelsintag, utan det handlar om effekten vid olika kemikalier vi och vår natur kommer i kontakt med dagligen. Man har alltså uppmärksammat effekten av de medel som människor kommer i kontakt med i sin vardag, men inte de läkemedel som de får utskrivna av sina läkare.

Cocktaileffekt är inte direkt något som gör tabloidrubriker i kvällspressen. Men det finns duktiga läkare som tagit upp problematiken. Nordic Risk Group är en av dem. "We do not want to forget our: Primum non nocere" (först och främst inte skada) skriver de på sin hemsida, vilket är ett av budorden i den Hippokratiska eden. Detta är något som den moderna medicinska världen verkar ha glömt sedan ett par århundraden tillbaka. Verksamheten Nordic Risk Group verkar dessvärre tagit ände någon gång under 2010 då jag inte kunnat hitta ett spår av gruppen sedan dess. Det sista de tycks gjort var att skriva en bok som heter Skapar vården ohälsa? Allmänmedicinska reflektioner.

På svenska sjukhus finns numera system som varnar då det finns kontraindikationer mellan olika läkemedel. Men detta skall inte blandas ihop med cocktaileffekt; kontraidikationer är nämligen omöjliga att fastställa då det rör sig om fem läkemedel eller fler. Det handlar alltså inte om hur två läkemedel fungerar ihop och hur de kan motverka eller accelerera varandra, det handlar om de komplicerade effekter som exempelvis 12 olika läkemedel kan ge när de tas samtidigt. Därför är det oetiskt att ge patienter fler än fem olika läkemedel samtidigt. Det kan bokstavligen hända vad som helst i kroppen. Den största gruppen övermedicinerade är äldre. Äldre människor har ännu svårare att ta hand om den extrema kemiska krock som cocktaileffekt av läkemedel ger och många äldre avlider pga just övermedicinering.

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har i år uppmärksammat den ökning av allmän övermedicinering som pågår i vårt land. Läs SBU:s artikel som heter För mycket medicin?.

En avhandling från Göteborgs universitet visar att den sammanlagda effekten av läkemedelsrester i haven påverkar mikroalgerna mycket mer än de enskilda kemikalierna gör, var och en för sig. Då olika läkemedel går igenom våra kroppar och sedan ut i avloppsvattnen påverkar det miljön i allra hösta grad. När det gäller miljöpåverkan har alltså cocktaileffekten en hyfsat bred forskning. Hur påverkar det då människorna? Naturen har ju ändå en hel del utspädning att tillta och läkemedlen har dessutom "filtrerats" genom en människa (eller ett djur) innan de nått ut i haven.

Var finns ödmjukheten för människan i vårt moderna samhälle?

Relaterade länkar:
Cocktaileffekt gör kemikalier giftigare
Nordic Risk Group 
Cocktaileffekt av läkemedel i haven 
Underkastelsen 
Bidöden och människors hälsa 
Skapar vården ohälsa? 
Onödig multimedicinering är diskriminering av äldre

Waran används bokstavligen som råttgift

Waran är ett läkemedel som används för att förhindra att blodproppar bildas i blodkärlen, en s.k. antikoagula. Det verksamma ämnet är warfarin. Warfarin är ett ämne som är blodförtunnande och som används dels mot blodproppar och dels som råttgift och annan skadedjursbekämpning. Jodå du läste rätt; det är bokstavligen råttgift.

Man kan få medicinen som förebyggande behandling om man har ökad risk för att få blodproppar. Redan 2004 skrev Dagens Nyheter en artikel om att "medlet Waran toppar statistiken med flest inrapporterade allvarliga biverkningar, 144 stycken" (läs hela artikeln här). Trots de allvarliga signalerna har användningen av läkemedlet ökat lavinartat sedan dess. Husläkare skriver ofta ut läkemedlet i förebyggande syfte. I en artikel från 2011 skrev Aftonbladet "130 000 svenskar behandlas med det blodförtunnande läkemedlet Waran. Många av dem dör varje år av blödningar." Läs hela artikeln här).

Råkar man ut för en allvarligare skada, exempelvis en bilolycka, så är risken med medicinen mycket stor. Du kan förblöda inombords på mycket kort tid. Drabbas man av en inre blödning så syns det dessutom inte särskilt mer än att man blir blek. Det är med andra ord näst intill omöjligt att förhindra att personen dör då det går väldigt fort. Vissa personer som tar Waran brukar bära en bricka runt halsen som visar att de använder läkemedlet, tyvärr har detta bara marginal betydelse då en förblödning kan ske på bara några minuter.

Dagens Medicin har uppmärksammat att Waran hade fler inrapporterade allvarliga biverkningar under 2011 än något annat läkemedel. En allvarlig biverkning är enligt Läkemedelsverket en biverkning som leder till döden eller är livshotande. Rapporterade biverkningar vid användning av Waran består främst av hjärnblödning, läs artikeln på Dagens Medicin här. Om du tar Waran regelbundet i dagsläget; prata med din läkare om det och var aktiv angående din medicinering. Gå till en annan läkare om du inte känner förtroende. Det är trots detta viktigt att påpeka att Waran räddar många liv vid akut stroke. Det som betonas ovan är användning av Waran och warfarin i förebyggande syfte.

Läkemedel är en viktig del av vårt samhälle med de bör regleras bättre och konsumeras utan vinstfrågan som faktor.

Statiner och kolesterolmyten

Läkemedlet Simvastatin.

När min far fick en stroke för ett antal år sedan fick jag mig en rejäl tankeställare. Hur kom det sig att en man på 64 år, plötsligt skulle ta 12 olika läkemedel varje dag pga en stroke? Efter många heta diskussioner med överläkare och undersköterskor och allt däremellan började något gå upp för mig. Sjukvård, och allt vad det medför, tar livet av folk. Under de år som gått sedan dess har jag lärt mig att läkemedel och vinst är inte något som borde få komma tillsammans. All medicinsk forskning borde vara helt oberoende av ekonomisk vinning. Men eftersom det inte ser ut så idag i Sverige så är de allra flesta äldre som tar emot sjukvård grovt övermedicinerade. Och många äldre dör på sjukhusen pga just läkemedelsförgiftning. Jag tänkte idag berätta om en av de läkemedel som pappa fick utskrivet per automatik - Simvastatin.

Simvastatin är en så kallad statin som sänker kolesterolet i blodet. Statiner har varit väldigt omdiskuterat under några år, så det har inte varit särskilt svårt att hitta seriös forskning och trovärdiga läkare som ställer sig mycket skeptiskt till statiner. Jag tänkte börja med att förklara hur statiner påverkar kroppen och cellerna och sedan gå vidare till vilka permanenta skador det innebär. Sist, men inte minst, går jag igenom fördelarna och nackdelarna med att sänka kolesterolet i blodet.

Statiner verkar genom att blockera enzym som finns i cellerna som används till kolesterolproduktion. Det gör att cellernas produktion av kolesterol minskar. Cellerna försöker då kompensera den minskade produktionen genom att istället öka upptaget av kolesterol från blodet. Detta leder i sin tur till minskade halter av kolesterol i blodet.

Kolesterol är livsnödvändigt. Kolesterol är ingen sjukdom, hjärnan består av 25% kolesterol och brist på detta reducerar din förmåga att tänka. När du sänker halten så sänker du även halten av D-vitamin i kroppen. Kolesterol är råmaterialet för hormoner, östrogen, testoteron, cortison mm. Stainer sänker även Q10 och brist på detta kan leda till hjärtflimmer. Statiner ger permanenta skador i cellernas mitokondrie vilka styr cellens egen ämnesomsättning. Kolesterol är även en antioxidant. Genom att strypa dessa öppnar man för oxidationsskador på cellerna. De åldras i förtid. 

En japansk studie har visat att cancer är tre gånger vanligare hos statinbehandlade människor.

Så varför äter nästan en miljon svenskar statiner? Varför ska man egentligen sänka halten kolesterol i blodet, och är det verkligen fördelaktigt att ha låga halter? Här är ett utdrag ur DN:s artikel av bl a Karl Arfors, professor och tidigare forskningschef:

"Idén om det farliga kolesterolet kom från Framingham, en liten ort utanför Boston. Här började forskare 1948 att screena invånarna. När de upprepade undersökningarna några år senare upptäckte de att kolesterolet hos dem som under tiden fått en hjärtinfarkt hade varit lite högre än normalt. Man påstod att ett högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt.

Idén fick omedelbart spridning i forskarvärlden. Ingen reagerade emellertid när man undersökte Framinghamborna 30 år senare. Då visade det sig att högt kolesterol endast var en riskfaktor för män upp till 47 års ålder, inte för äldre män och inte för kvinnor över huvud taget.

Inte nog med det – det var fler som hade dött i hjärtinfarkt bland dem vars kolesterol hade minskat." Läs hela artikeln från DN här.

Enligt vad jag funnit finns alltså inte några fördelar med att äta statiner och nackdelarna är att det är ungefär lika nödvändigt för kroppen som rävgift. Om du är intresserad av ytterligare läsning om kolesterolet så har Uffe Ravnskov, docent och forskare från Lund, skrivit en bok som heter Hur kolesterolmyten hålls vid liv.