Är nanopartiklar farliga?

Som om vi inte hade tillräckligt att oroa oss om med livsmedelstillsatser, läkemedel, giftmetaller och strålning, kan vi nu lägga till ännu ett orosmoment: nanopartiklar. Nanomaterial prisas ofta ha potential att revolutionera vårt industrisamhälle - allt från att möjliggöra produktion av krämiga vätskor som innehåller noll fett, till att förhöja smaker, ge ljusare färger, ge färre biverkningar, hålla mat fräsch längre, ge bättre konsistens osv. Det har rapporterats att nanoteknik redan används i livsmedel, läkemedel och kosmetika, men på grund av bristen på öppenhet om problem med nano är konkreta uppgifter svåra att hitta. 

På grund av sin ringa storlek kan nanopartiklar nå platser i kroppen dit större partiklar inte kan. Nanopartiklar i livsmedel, läkemedel eller förpackningar kan intas via förtäring, inandning eller hudpenetration. Vid förtäring kan partiklar i nanostorlek underlätta upptag i celler och tillåta dem att passera in i blod och lymfa där de cirkulerar genom kroppen och når potentiellt känsliga målställen såsom benmärg, lymfkörtlar, mjälte, hjärna, lever, och hjärta. Nanopartiklar som penetrerar huden kan distribueras genom kroppen via lymfatiska kanaler. Inhalerad nano har funnits agera på samma sätt som asbest och silikon i att det ackumuleras i lungan och orsakar inflammation. 

Nanopartiklar varierar i storlek, mellan 1 och 100 nanometer, nm. En nanometer är en miljarddels meter. Nanopartiklar kan också ha olika struktur och form. Några jämförelser:

• En DNA-sträng är knappt 10 nanometer på bredden.

• En röd blodkropp är cirka 7 000 nanometer i diameter.

• Ett hårstrå är cirka 80 000 nanometer brett.

"När det gäller hur människor påverkas av nanomaterial är kunskapen begränsad. Man kan inte utgå ifrån att kunskapen om ett ämne i större storlek även gäller för ett ämne i nanostorlek... [] ... nanopartiklar kan ta sig över blod-hjärnbarriären, det vill säga passera från blodet in i hjärnan, och de skulle också kunna bidra till att andra ämnen kan passera denna. Det finns några få studier över upptag av nanomaterial från mag-tarmkanalen, de flesta visar att nanomaterial tas upp i mag-tarmkanalen och försvinner snabbt därifrån. Nanomaterial kan ibland passera över olika membran i cellerna, och har bland annat återfunnits inne i de så kallade mitokondrierna i cellerna och i cellkärnan." (källa Livsmedelsverket)

En av de stora problemen med nanopartiklar är att när ett ämne reduceras till nanostorlek så kan ämnet bete sig helt annorlunda. Nanopartiklar kan finnas i både läkemedel, mat, vitamintillskott och i luften vi andas. 

Nanopartiklar är omöjliga att undvika om du äter förädlade livsmedel. Mer skrämmande och potentiellt mycket svårare att undvika, är det faktum att det finns en del experimentella jordbruksmetoder som använder nanopartiklar. Om du vill undvika nanopartiklar så gott det går; odla din egen mat, använd så få läkemedel som möjligt, köp ekologisk mat och ekologiska vitamintillskott, handla lokalt från småhandlare och undvik förädlade livsmedel (allt med en ingrediensförteckningen).

Det har även varit mycket omdiskuterat att många solskyddskrämer till barn innehåller titandioxid och zinkoxid i nanostorlek. Naturskyddsföreningen har understrukit att de ämnena som används i solkrämer inte är ofarliga för miljö och hälsa. Problemet, menar dem, med de farliga ämnena är att de sprids direkt i naturen när man badar, utan att de passerat ett reningsverk. Man uppmärksammar alltså faran för miljön, men hur går det för människan som får en långt högre koncentration av partiklarna i sig?

I vanlig ordning finns väldigt lite tillgänglig forskning kring de negativa effekterna av läkemedel som innehåller ämnen i nanostorlek.

Relaterade länkar:
Nano-foods
As You Sow
Nanofibrer kan vara lika farliga som asbest